Hoppa till sidans innehåll

En jämställdare idrott

  • Uppdaterad: 17 DEC 2018 14:17

Mitt namn är Andi Malm och jag bor i Malmö. Jag kallar mig för trans- och queeraktivist med antirasism som förtecken.

Jag har under de två senaste åren arbetat med projektet Queer Kallis, som jag är initiativtagare till och varit samordnare på nere på Ribersborgs kallbadhus. Det har varit bland det roligaste och viktigaste trans-initiativ jag gjort!
Annars är jag student, föreläsare, fd. boxare och jobbar med frågor på temat trans, träning och hälsa. Jag har gått från styrelseuppdrag i RFSL till nystartade organisationen Transhälsan.
Just nu är jag aktuell i Elisabeth Ohlsson Wallins utställning ID Trans som turnerar genom Sverige, och har jobbat  med en rad olika kulturprojekt med queer anknytning. 

 

När jag satt i förbundsstyrelsen för RFSL , en organisation som jobbar för homo-, bisexuella, transpersoner och queeras rättigheter, fick jag möjlighet att träffa Centrum för idrottsforskning (CIF) på Gymnastik- och idrottshögskolan för ett samtal om jämställdhet inom idrotten. CIF hade då fått i uppdrag av regeringen att göra en fördjupad analys av hur förutsättningarna ser ut för den som vill idrotta. Frågan var hur verksamheterna jobbar för det grundläggande målet att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha lika tillgång och möjlighet att utöva idrott och motion. Jag kan bara applådera regeringen för detta initiativ, vars redovisning skedde våren 2018 (det får vi ta i en annan krönika).

Regeringen menade att det handlar om förutsättningar på olika nivåer, skulle man kunna säga. En del berör fördelningen av resurser mellan kvinnor och mäns idrottande och vad individen själv måste bidra med. En annan hur idrotter “utformas, uppfattas och bedrivs” och hur detta påverkar könsfördelningen inom idrotten. De utgick från att det var intressant att titta på idrotter med hög andel kvinnliga respektive manliga utövare och ledare och jämföra med idrotter som visar på en jämnare könsfördelning, för att sedan identifiera exempel där man lyckats bryta normativa verksamhetsformer. Och det är där jag kommer in. Tillbaka till samtalet alltså! CIF:s utsände ville träffa mig eftersom RFSL ansågs kunna ha ett intressant perspektiv på det här med “heteronormativa regelverk” (regeringens formulering) och efterhängsna genusstrukturer inom idrotten.

Visst, det har jag. Och jag delar gärna med mig. Först och främst identifierade jag ett tudelat problem i sammanhanget och det ena var beskrivningen av kön. Kön som utgörande kvinna, man, flicka, pojke. I verkligheten vet vi att transpersoner, ickebinära och intersexpersoner finns, och det är extra viktigt att belysa när vi snackar idrott, eftersom många upplever ett utanförskap. Det återkommer jag till. Det andra var läsningen av jämställdhet - som just en relation mellan kvinnor och män, flickor och pojkar, och som inte berör oss andra. Självklart är det så att en maktanalys av kön måste inbegripa det faktum att många olika kroppar och uttryck får olika tillgång till utrymme och utövande.

Att uppmärksamma de problem som finns inom idrotten med att hantera att det finns personer i samhället som på olika sätt bryter mot normer och förväntningar kring just kön har stor betydelse. Det är inte en fråga om att alla könsnormbrytare vill ha egna träningstider, utan att ge barn med transidentitet lika möjligheter inom barn- och ungdomsidrotten, som för övrigt togs upp i Kalla fakta på TV4 alldeles nyligen. *

Trans- och intersexpersoner kan också vara tjejer och killar. Tjejer och killar utan vissa attribut, med olika hormonnivåer, byggda på olika sätt, som helt enkelt inte följer stereotypa föreställningar om hur en tjej eller kille ska vara, se ut eller fungera. Eller som för den delen är både och eller ingenting av det. De löper stor risk att bli begränsade i sitt utövande på grund av detta - hindras från att vara med i laget, representera, tävla eller bli ledare.**

Konsekvenserna av att inte räknas in bidrar till att transpersoner, ickebinära och intersexpersoner hamnar utanför gemenskap, föreningsliv och en viktig del av samhället. För den som till exempel är arbetslös kan träningsklubben vara den viktigaste platsen under veckan. Sedan tillkommer ju andra hälsokonsekvenser av att röra sig för lite som de flesta av oss känner till. De hoppar inte över könsnormbrytare. Riskerna är högt blodtryck, depression och diabetes som för alla andra. Vad som däremot skiljer sig är att just människor under transparaplyet mår sämre än andra.

Både jag och CIF kunde konstatera när vi rundade av , att detta inte kommer att förändras i en handvändning. Vad som gäller är regelbundna och långsiktiga planer med uppföljningar, där forskning och fördjupade analyser är en del av att synliggöra problemen . Som regeringsbeslutet uttrycker det; “En jämställd idrott och en jämställd fördelning av statens stöd till idrotten är grundläggande element i idrottspolitiken” (Socialdepartementet 2016). Det kan kännas tryggt att vaggas in i att jämställdhet inom idrotten bara går ut på att ge mer ekonomiska medel till damfotbollen eller bättre idrottsplaner till flicklaget. Men sanningen är ju att det bara är en del av det hela. Vi måste också se till att de som står utanför idrotten kommer in.

Därför ger jag här Andis 4 i topp på vad som behövs göras för en mer inkluderande och jämställd idrott för alla:

● Lokalt: Lyssna på utövarna och kommentarer som kommer in! Gör permanenta eller tillfälliga rumsliga förändringar som ökar tryggheten, ett så kallat safe space för den personliga integriteten. Fråga målgruppen och tänk alltid vem du gör insatsen för - be om hjälp om kompetensen inte finns. Exempel: Upprätta alltid ett flex-omklädningsrum.

● Nationellt: Lyft fram goda exempel och ge stöd till föreningar som vill förändra strukturerna! Dra nytta av tidigare arbete, undvik att uppfinna hjulet igen. Exempel: Bjud in en gäst som kan sätta 1 förändring i rullning samma vecka.

● Påverka föreningen: Slopa könssegregerat idrottande och tävlande (på alla nivåer) när det inte är motiverat. Exempel: Erbjud alltid barn och unga möjligheten att träna tillsammans/mixat när de vill.

● Bevaka bevakningen: Ryt ifrån när bevakningen av nationell och internationell elitidrott uttrycker homofobi och transfobi. Det är inte bara utövare eller fans som kan bete sig dåligt utan även apparaten runt omkring. Var med och ställ krav! Exempel : Ha koll på media och sponsorer.

 

 *) Kalla Fakta del 6 Utanför laget, sändes 17 december.

**) I bland annat DN Sport 2018-07-11 kan en läsa om friidrottaren Caster Semenya som tar läkemedel för att kroppen ska vara kvinnlig nog för att få tävla, trots att hon fötts med de hormonnivåer hon har. Ett protestbrev mot detta krav (som inte reglerar mäns hormonnivåer) skrevs under av ett 60-tal idrottskvinnor, däribland svenska landslagsmålvakten Hedvig Lindal. Mer om särskild utsatthet för människor under transparaplyet kan du bland annat läsa i SOU 2017:92 “Transpersoner i Sverige - Förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor”.


Epost: Adressen Gömd

”Att ta och få plats på offentliga idrottsytor”